Det förflutna tornar upp som en ouvertyr
Så satt jag där igen, med Jerka på ballen, och så hörde jag den igen. Låten med tre gitarrsolon, det ena bättre än det andra och det tredje som är ännu bättre. Låten som kombinerar högtravande poesi med nämnda gitarrsolon, som borde bli pretentiöst runk, men ändå inte är det. Eller jo, det är är den ju, men jag älskar den ändå.
Jag åsyftar Kjell Höglunds "Genesarets sjö".
Textraden i rubriken slog mig som en hammare i mitt proverbiala huvud innan, när jag för första gången lyckades uttyda den. Efter gårdagens blamager, en tyst stund som borde varit mycket mindre tyst på en bänk vid en hållplats i Vasastaden, en misshandlad kvinna utanför Sevvan på Järnis, amerikanskt umgänge med whisky/cola och collegefilmprat, och alkoholen, den ständiga följeslagaren. Då slog den mig verkligen som hammaren i huvudet, för samma dag som Fredrik Ljungberg - ÄNTLIGEN! - slutar i landslaget finns det få anledningar att betvivla det nötta proverbet "Det var bättre förr".
Å andra sidan vill jag ju inte vara den som är den som tycker så. Jag vill vara den som tror på sommaren, den riktiga och den proverbiala, på framtiden, för att vara mer koncis.
Jerka sade en fin sak: "Den hemliga sommaren 2008 börjar komma igång, och närma sig den magiska sommaren 2006", typ så sa han. Jag kunde inte annat än att hålla med. EM gick åt helvete, men Rippan är kvar, Varvet är kvar och ballen är där ständigt. En kung eller ett glas cola, en cigg, en ledig stund och ballen, vad mer behöver jag egentligen? Inte mycket.
Jag vill förstås ha mer, mycket mer. men det är ju en helt annan proverbial femma.
Så kanske ska jag sätta mig på balkongen, med mitt glas limonello (jag köpte det på systemet, fråga mig inte varför, du skulle bara få en massa sanningar som skulle låta som undanflykter), en cigg och sätta på "Genesarets sjö" på den bärbara cd-spelaren igen. Det räcker ju rätt långt. Jerka kommer ju också att vara där, lika säkert som amen i kyrkan, eller bonnie & clyde på svanen. Jag tror att jag gör det. Ses där, sommaren.
Jag åsyftar Kjell Höglunds "Genesarets sjö".
Textraden i rubriken slog mig som en hammare i mitt proverbiala huvud innan, när jag för första gången lyckades uttyda den. Efter gårdagens blamager, en tyst stund som borde varit mycket mindre tyst på en bänk vid en hållplats i Vasastaden, en misshandlad kvinna utanför Sevvan på Järnis, amerikanskt umgänge med whisky/cola och collegefilmprat, och alkoholen, den ständiga följeslagaren. Då slog den mig verkligen som hammaren i huvudet, för samma dag som Fredrik Ljungberg - ÄNTLIGEN! - slutar i landslaget finns det få anledningar att betvivla det nötta proverbet "Det var bättre förr".
Å andra sidan vill jag ju inte vara den som är den som tycker så. Jag vill vara den som tror på sommaren, den riktiga och den proverbiala, på framtiden, för att vara mer koncis.
Jerka sade en fin sak: "Den hemliga sommaren 2008 börjar komma igång, och närma sig den magiska sommaren 2006", typ så sa han. Jag kunde inte annat än att hålla med. EM gick åt helvete, men Rippan är kvar, Varvet är kvar och ballen är där ständigt. En kung eller ett glas cola, en cigg, en ledig stund och ballen, vad mer behöver jag egentligen? Inte mycket.
Jag vill förstås ha mer, mycket mer. men det är ju en helt annan proverbial femma.
Så kanske ska jag sätta mig på balkongen, med mitt glas limonello (jag köpte det på systemet, fråga mig inte varför, du skulle bara få en massa sanningar som skulle låta som undanflykter), en cigg och sätta på "Genesarets sjö" på den bärbara cd-spelaren igen. Det räcker ju rätt långt. Jerka kommer ju också att vara där, lika säkert som amen i kyrkan, eller bonnie & clyde på svanen. Jag tror att jag gör det. Ses där, sommaren.