...och det är fan DICK JÄVLA PREECE!
stod i fönstret och rökte en cigg nyss och fick samma känsla jag hade sommaren 2003 när jag och emma var på island med min familj. det där obeskrivliga, hoppetlängtanmelankolin, ni vet det där jag brukar tjöta om. tänkte förstås på keith, tänkte förstås på dick.
tänkte på dick på we and you, hur vi tog varsin kung (eller var det varsin blågul?) och blev fotade av hanna. tänkte på rip it up, jag tog en kruse och dick tog en kung och hanna var där igen. det var sån jävla skillnad, men ändå samma sak.
tänkte på att det är så jävla synd att "england made me"-epn sammanföll med tiden då jag så gott som slutade lyssna på skivor och började lyssna bara på datorn. jag köpte den, tro inget annat, men den har inte fått plats i mitt hjärta på samma sätt som de tidigare skivorna.
tänkte på emma och vikke framme vid scenen på rip it up, gråten i halsen och hade jag inte gråtit röven av mig till ring snuten feat dorotea och st christoper dagen innan hade jag gjort det då. tänkte på hur jävla mycket jag älskar de där två känsliga fina jävlarna.
tänkte på dick JÄVLA PREECE.
tänkte på hur låtar som "snow falling softly", "i dream of angels", "radio", "plastic flowers", "nicotine and love" och "live alone forever" minner mig om dagar då jag var så mycket yngre, så mycket mer naiv och hoppfull, dagar då jag drack så mycket mer sällan och så mycket mindre.
tänkte på den förbannade jävla hjärtesorgen och hur den ständigt återkommer ännu en gång.
tänkte på regniga dagar i munkebäck och borås, soliga dagar i en skåpbil fullastad med motivsockar och en liten knodd i mitt knä som var betuttad i mig och skamlöst smekte mig på kinden.
fyllde min winamp med lovejoy och började nästan gråta, som vanligt, när jag hörde orden "fly far away, tomorrow's world will soon be gone..."
tänkte på att jag inte kan greppa hur det känns att ens vän dör ifrån en, på hur lyckligt lottad jag är som aldrig råkat ut för nåt sånt, på hur fan man ska bete sig mot en som råkat ut för det.
tänkte på dick jävla preece, på keith jävla girdler. tänkte på nalle puh och christoffer robin. tänkte på att jag fan ändå inte tänker ge upp än.
tänkte på dick på we and you, hur vi tog varsin kung (eller var det varsin blågul?) och blev fotade av hanna. tänkte på rip it up, jag tog en kruse och dick tog en kung och hanna var där igen. det var sån jävla skillnad, men ändå samma sak.
tänkte på att det är så jävla synd att "england made me"-epn sammanföll med tiden då jag så gott som slutade lyssna på skivor och började lyssna bara på datorn. jag köpte den, tro inget annat, men den har inte fått plats i mitt hjärta på samma sätt som de tidigare skivorna.
tänkte på emma och vikke framme vid scenen på rip it up, gråten i halsen och hade jag inte gråtit röven av mig till ring snuten feat dorotea och st christoper dagen innan hade jag gjort det då. tänkte på hur jävla mycket jag älskar de där två känsliga fina jävlarna.
tänkte på dick JÄVLA PREECE.
tänkte på hur låtar som "snow falling softly", "i dream of angels", "radio", "plastic flowers", "nicotine and love" och "live alone forever" minner mig om dagar då jag var så mycket yngre, så mycket mer naiv och hoppfull, dagar då jag drack så mycket mer sällan och så mycket mindre.
tänkte på den förbannade jävla hjärtesorgen och hur den ständigt återkommer ännu en gång.
tänkte på regniga dagar i munkebäck och borås, soliga dagar i en skåpbil fullastad med motivsockar och en liten knodd i mitt knä som var betuttad i mig och skamlöst smekte mig på kinden.
fyllde min winamp med lovejoy och började nästan gråta, som vanligt, när jag hörde orden "fly far away, tomorrow's world will soon be gone..."
tänkte på att jag inte kan greppa hur det känns att ens vän dör ifrån en, på hur lyckligt lottad jag är som aldrig råkat ut för nåt sånt, på hur fan man ska bete sig mot en som råkat ut för det.
tänkte på dick jävla preece, på keith jävla girdler. tänkte på nalle puh och christoffer robin. tänkte på att jag fan ändå inte tänker ge upp än.
posted by arn at 11:54 PM
0 comments
