det är väl ingen idé att generas

jag vet att jag tjatar, men det här med den förlorade naiviteten. det är något med att man blir tillräckligt gammal, man tror helt plötsligt att man vet bäst, att man hört och gjort allt och man märker på sig själv att man lite lite grann ser ner på de ungdomar man ser omkring sig som är smått tokiga av spritt och entusiasm. överseende ser man, men ändå ner.

(och det är bara av ren självbevarelsedrift jag genomgående använder "man" här ovan, jag menar förstås "jag", men det kom ut så och jag antar att det säger något om hur inte mycket jag uppskattar hur jag håller på att bli, det är inte en sympatisk egenskap. inte alls.)

men så finns det ju såna band som almedal.

almedal, sa jag igår, är sveriges bästa band sedan dorotea. och ni som vet hur mycket jag så att säga uppskattar dorotea om man säger ni vet att de orden är tämligen fulla av sån där tyngd. jag har typ inte upptäckt några band alls i år, men almedal är inte något jag upptäckt, almedal är något mer.

jag minns en solig slänt i stockholm i maj, vi satt där ett gäng och såklart var vi tämligen fulla, det var gratisfestival, sol och många fina människor på en liten yta, det var glädje i överflöd. och så, på avstånd, såg vi almedal-sångaren adam, vi började såklart skråla på "och alla platserna" och när adam hörde det blev han generad och vände sig förläget om. det var ett fint ögonblick, och skulle följas av många fler under sommaren.

"och alla platserna" blev en fylleallsångsklassiker innan juni var slut, "springa på hustak" får mig inte att vilja göra just det, men jag förstår känslan av att vilja göra just det och för mig är det väl mer att jag vill typ skriva en sån här text istället, inte för att jag tvunget vill informera någon om almedals storhet - det räcker ju med att höra dem - men för att jag uppenbarligen blev tvungen till det när jag såg bilden på jonerik under graffitin. jonerik är en av alla de där ungdomarna som spritter och entusiastar och har sig, och det är fint det.

jag ska fan jobba på det där. jag ska inte bli gammal riktigt än. i september kommer en ep med almedal, och i oktober ska de fan spela live. jag har fått höra en ny låt, den heter "aldrig ses igen" och trots det något dystra temat är låten full av samma spritt som faktiskt jag också kan känna.