en dag för dansk pop

Det är inte så ofta nuförtiden jag sätter på en låt med de danska parvelpopparna Superheroes. Men idag kan jag nästan inte lyssna på något annat.

Det är konstigt, det är nästan så att de är från en annan tid, ett annat liv. Jag har nyss rensat ordentligt i min skivsamling av olika skäl - monetära, fysiska - och sålt mycket jag inte trodde jag skulle sälja, för jag aldrig lyssnar på det. Superheroes-skivorna blev kvar allihopa, fast många av dem nog inte plockats fram på åratal.

Men de har något. En låt som "Someone else" är så ond. Med refrängen som går
"I know she wants someone else
I can tell it by the way she holds me"

Det är sånt som gör ont, och det har gjort det förut, idag behöver jag inte känna så, men refrängen känns ändå.

En något mer relevant låt är den som heter "So far". Den var ledmotiv till någon dansk tv-serie som jag aldrig lyckats se, och EPn den kom ifrån, "Las Vegas" hette den, köpte jag och tappade sedermera bort. Men när jag hittade den igen på 2a lång blev jag sådär överlycklig, sådär som jag nästan aldrig blir längre när jag hittar skivor. Jag har tänkt mycket på det där på sista tiden, att den Arnar som älskade att köpa skivor, som var helt entusiastisk, han finns inte mer nästan. Men ibland, när jag lyssnar på såna grejer som Superheroes så vaknar han till liv. Det är kanske så att ungdomen hörs genom musiken, de är ju så unga de där danskarna. Jag minns ett Emmaboda, det var säkert där jag såg dem första gången, och Thomas Troelsen var helt cp på scen. Sånt gillar man ju.

En annan gång såg jag dem på Bommens, det var en lite jobbig tillställning, det hade med kvinna att göra förstås, men det gick bra till slut, spelningen var fin, men jag hade inte lika mycket entusiasm då.

Om jag såg dem idag skulle jag förmodligen stå en bit bak i publiken, jag skulle nicka med huvudet, gillande, jag skulle kanske till och med sjunga med i några av låtarna, så att ingen hörde. Jag skulle nog gå därifrån med ett småleende på läpparna.

"So far" var det ja, refrängen tog mig hårt hårt hårt när den singeln var ny. Jag jämförde den med OMDs "If you leave", så som "If you leave" används i "Pretty in pink" och så som "If you leave" används i "Pretty in pink", så perfekt har få låtar använts. Jag kände det som att "So far" var min "If you leave", så som "If you leave" används i "Pretty in pink". Nu har anledningarna till den känslan försvunnit, men varje gång jag hör refrängen till "So far" så känns det helt ok ändå. Framtiden ligger ju för mig. Och nutiden är inte så dum den heller. Om jag fick höra "So far" på Stars N Bars eller Båten nån dag snart skulle allt stämma, igen.

"You only wanted to dance with me 'cause you're alone again
But I heard you whispering things that I won't forget
Suddently we kissed and we were spinning around
I feel for you and

When I look into your eyes
I decide
Tthat everything's gonna be alright
All the time
And when I look into your eyes
I decide
That everything's gonna be alright
All the time

I know it's not even reality
To you
But I'm trembling every morning when I wake up thinking of you

I'm thinking about you too
So send me a light
I feel for you and

When I look into your eyes
I decide
That everything's gonna be alright
All the time
'Cause when I look into your eyes
I decide
Everything's gonna be alright
All the time
And when I look into your eyes
I decide
Everything's gonna be alright
All the time
All the time "