överlycklig och livrädd
det var ett tag sedan jag skrev här, det har funnits tillfällen då jag trott mig ha något att skriva, men de har alltid utmynnat i en känsla av vadfandåför, en känsla av att det inte riktigt räcker till. Det har varit Universal Poplab, det har varit Dolly Parton, och det har varit kanske ett par till grejer, säkert.
Nu är allt annorlunda.
Om två dagar åker jag till Stockholm för att se Pet Shop Boys. All den eufori jag rimligen borde känna inför detta överskuggas av att Stockholmsvistelsen kommer att vara i fyra långa dagar. Det är minst två dagar för länge. Säkerligen kommer jag inte att ångra mig när jag väl är där, men jag är säker på att det kommer finnas en underström av saknad. Helt säker.
Det finns en låt av Universal Poplab, den heter "I Believe", och refrängen går såhär:
"I believe in Love
But Love do not believe in me"
Om man bortser från dålig engelsk grammatik så är den textraden central i den euforiska synthpopdänga låten ändå är, och varje gång jag hör den kan jag känna igen mig både i textraden och dessutom i den efterföljande
"Why can't you see
That we
Are meant to be together, baby"
Jag kan inte påstå att den för mig handlat om en specifik person, därtill är jag alltför osäker på mig själv - vem skulle vilja ha en sån som mig? - men den har alltid gett mig det där hoppet inför framtiden jag söker i alla låtar som är Världens Bästa Låt. Och den är det.
En annan, kanske hela det här årets för mig Världens Bästa Låt, är "King Of Bloke And Bird" med Robbie Williams. Den växte långsamt in under mig, smög sig in i "Sin Sin Sin"s och "Please Don't Die"s kölvatten. Med sommaren kom dess melankoliska känsla till sin rätt och slog ut i full proverbial blom häromnatten på en promenad nerför Linnégatan efter en helg som kan ha betytt allt, kvart över tolv på natten, sommarvärme och den här refrängen i mina öron:
"Summer me now
Summer my life away
Summon me on to another day"
Melankolin överskuggades då av hur fint det var, det känns som att strävan har lönat sig.
Det är svårt att förklara, och den här texten blev inte som jag tänkte mig, men det känns som den här sommaren kan bli den bästa någonsin. Och det är Robbie, Pet Shop Boys, Almedal, Universal Poplab och du som gör det.
Nu är allt annorlunda.
Om två dagar åker jag till Stockholm för att se Pet Shop Boys. All den eufori jag rimligen borde känna inför detta överskuggas av att Stockholmsvistelsen kommer att vara i fyra långa dagar. Det är minst två dagar för länge. Säkerligen kommer jag inte att ångra mig när jag väl är där, men jag är säker på att det kommer finnas en underström av saknad. Helt säker.
Det finns en låt av Universal Poplab, den heter "I Believe", och refrängen går såhär:
"I believe in Love
But Love do not believe in me"
Om man bortser från dålig engelsk grammatik så är den textraden central i den euforiska synthpopdänga låten ändå är, och varje gång jag hör den kan jag känna igen mig både i textraden och dessutom i den efterföljande
"Why can't you see
That we
Are meant to be together, baby"
Jag kan inte påstå att den för mig handlat om en specifik person, därtill är jag alltför osäker på mig själv - vem skulle vilja ha en sån som mig? - men den har alltid gett mig det där hoppet inför framtiden jag söker i alla låtar som är Världens Bästa Låt. Och den är det.
En annan, kanske hela det här årets för mig Världens Bästa Låt, är "King Of Bloke And Bird" med Robbie Williams. Den växte långsamt in under mig, smög sig in i "Sin Sin Sin"s och "Please Don't Die"s kölvatten. Med sommaren kom dess melankoliska känsla till sin rätt och slog ut i full proverbial blom häromnatten på en promenad nerför Linnégatan efter en helg som kan ha betytt allt, kvart över tolv på natten, sommarvärme och den här refrängen i mina öron:
"Summer me now
Summer my life away
Summon me on to another day"
Melankolin överskuggades då av hur fint det var, det känns som att strävan har lönat sig.
Det är svårt att förklara, och den här texten blev inte som jag tänkte mig, men det känns som den här sommaren kan bli den bästa någonsin. Och det är Robbie, Pet Shop Boys, Almedal, Universal Poplab och du som gör det.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home